Vårdköerna: den samhällsekonomiska kostnaden

 Ur ett strikt samhällsekonomiskt perspektiv är vårdköer en dyr affär som slår mot både statens finanser, företagens konkurrenskraft och hushållens ekonomi. Att inte investera i att korta köerna är inte en besparing, utan den dyraste strategin av alla.

Med en sysselsatt arbetskraft på cirka 2,58 miljoner personer och en genomsnittlig sjukfrånvaro på omkring 9,5 dagar per år går årligen uppskattningsvis 24,5 miljoner arbetsdagar förlorade i Finland, och enligt officiell statistik från Kela och Statistikcentralen utgör produktionsbortfallet den enskilt största kostnadskomponenten. Beroende på val av beräkningsmodell motsvarar detta ett produktionsbortfall i intervallet 6–20 miljarder euro per år.

I Sverige visar Synaps-rapporten på en tydlig korrelation mellan längre medelväntetider och ett ökat antal sjukpenningdagar, en mekanism som med all sannolikhet fungerar likadant i Finland.

Till dessa indirekta kostnader adderas statens direkta transfereringsutgifter. Enbart år 2023 uppgick Kelas utbetalningar av sjukdagpenning till 2,7 miljarder euro, som är en kostnad som i hög grad förstärks av att vårdköerna förlänger sjukskrivningsperioderna. I Sverige har motsvarande kostnader ökat från 34,5 miljarder kronor 2021 till 43,1 miljarder 2023. Denna frånvaro innebär också en förlust av "friska år". I Sverige skulle över 20 000 friska år frigöras om sjukfrånvaron återgick till 2021 års nivå. Det är en enorm förlust av både livskvalitet och nationell potential.

Individens börda

För individen innebär förlängda sjukskrivningar en konkret privatekonomisk förlust. Efter den initiala period då arbetsgivaren betalar sjuklön sjunker ersättningsnivån till Kela:s sjukdagpenning. För en person med en genomsnittlig månadslön på cirka 3 800 euro resulterar detta i ett disponibelt inkomstbortfall på omkring 600 euro per månad.

En fördröjd operation kan därmed generera ett ackumulerat inkomsttapp på flera tusen euro för det enskilda hushållet.

Men kostnaden stannar inte där. Långa sjukperioder leder även till minskad pensionsinbetalning och därmed en lägre framtida pension, samt en sämre livskvalitet. I praktiken är patientens rättsliga ställning svag och möjligheterna att kräva sin rätt är små.

Arbetsgivarens dilemma

Även arbetsgivarna belastas hårt av vårdköerna. De direkta kostnaderna i form av sjuklön utgör endast en del av den totala ekonomiska effekten. De indirekta kostnaderna, i form av förlorad produktion, administration och minskad effektivitet, är ofta betydligt högre. Synaps-rapporten visar att kostnaden för så lite som två till tre dagars sjukfrånvaro kan motsvara kostnaden för en sjukvårdsförsäkring i ett helt år.

Jag tror att denna dynamik har bidragit till att den finska företagshälsovården har utvecklats till en strategisk parallell struktur inom arbetsmarknaden.

Den fungerar som ett sätt för företag att kringgå de offentliga köerna och reducera de långsiktiga kostnaderna för sjukfrånvaro och kompetensbortfall. Det svenska exemplet är talande: där kostar en anställd som får förebyggande hjälp via försäkring 6 000 kr, medan en kollega som blir långtidssjukskriven kostar företaget uppskattningsvis 484 810 kr.

Den dyraste vården är den som inte ges

Min slutsats blir att den ackumulerade samhällskostnaden för en lång vårdkö ofta överstiger den fasta kostnaden för själva operationen. För att illustrera principen kan vi ta en knä- eller höftprotesoperation, som har en uppskattad kostnad på cirka 10 000–15 000 euro för välfärdsområdena. Om en förlängd väntetid leder till en extra sjukskrivning på fem månader för en person med medellön, blir den ackumulerade samhällskostnaden bara i produktionsbortfall cirka 23 000 euro. Den svenska rapporten bekräftar detta: den extra samhällskostnaden för en försenad knäoperation var 143 260 kr, betydligt mer än själva operationen.

Kort sagt: ur ett strikt samhällsekonomiskt perspektiv är vårdköer en dyr affär som slår mot både statens finanser, företagens konkurrenskraft och hushållens ekonomi. Att inte investera i att korta köerna är inte en besparing, utan den dyraste strategin av alla.

Källor: Folkpensionsanstalten (Kela/FPA) https://www.kela.fi (Här finns den officiella statistikdatabasen, Kelasto, där data om utbetald sjukdagpenning återfinns.)

Statistikcentralen (Tilastokeskus) https://www.stat.fi (Finlands nationella statistikmyndighet där data om arbetskraft, löner och sjukfrånvaro publiceras.)

Tankesmedjan Synaps https://synaps.se (Svensk tankesmedja som publicerat rapporten "Priset av en vårdkö" med beräkningar av vårdköernas samhällskostnader.)

Försäkringskassan https://www.forsakringskassan.se (Sveriges myndighet för socialförsäkringar, där officiell statistik över utgifter för sjukpenning finns tillgänglig.)