Hemvård & närservice – trygghet nära människan
Hemvården är grunden i äldreomsorgen, men den är hårt pressad i hela Finland. Enligt THL har över 60 % av kommunerna rapporterat att hemvårdens tid per klient minskat de senaste åren, och nästan hälften av klienterna får i genomsnitt under 15 minuter per besök. Det gör att tidiga signaler om försämrad hälsa, undernäring eller ensamhet riskerar att förbises. I Österbotten förvärras situationen av långa avstånd i skärgård och glesbygd – samtidigt som tvåspråkigheten gör att rekrytering och bemanning kräver ännu mer resurser. När personalen ständigt byts och tiden inte räcker till, blir tryggheten skör och ojämlikheten mellan orter tydlig.
Forskning från Finland, Sverige och Danmark visar tydligt att kontinuitet i hemvården minskar sjukhusinläggningar, förbättrar hälsa och ökar livskvaliteten hos äldre. Modeller med små fasta team ger färre fel, bättre bedömningar och starkare relationer. Studier från THL visar också att förebyggande hembesök för personer 75+ minskar fallolyckor, förbättrar näringsstatus och fördröjer behov av serviceboende. När hemvård, primärvård och rehabilitering arbetar i samma team blir vårdkedjan mindre fragmenterad – särskilt viktigt för demenssjuka, multisjuka och äldre med komplexa behov.
Jag vill bygga en hemvård där tryggheten är lika stark i skärgården som i staden. Det kräver statlig finansiering som tar hänsyn till avstånd, demografi och språk, och nationella riktlinjer som garanterar kontinuitet. I Österbotten innebär det små fasta team, namngiven ansvarsperson, tvåspråkiga mobila vårdteam, bättre nattbemanning och trygg hemgång efter sjukhusvistelse. Jag vill också att varje byområde ska ha en trygghetspunkt, och att digital teknik ska användas först när människan är trygg – inte som ersättning för personal. Hemvård ska vara mänsklig, närvarande och pålitlig genom hela livet.
Boende och serviceboenden - valfrihet och trygghet genom livet
Finland står inför en historisk åldersförändring. Enligt Statistikcentralen kommer antalet personer över 80 år att öka med över 80 % fram till 2040. Samtidigt har välfärdsområdena kraftig kapacitetsbrist: THL rapporterar att flera regioner redan nu saknar tillräckligt med serviceboendeplatser, vilket gör att flyttar sker sent och ofta akut. I Österbotten är belastningen särskilt hög i demensomsorgen, och bristen på mindre, språksäkra enheter gör övergångarna otrygga för både äldre och anhöriga.
Nordiska studier visar att äldre som får stöd att flytta innan krisen har bättre hälsa, mindre ångest och längre självständighet. Forskningen bekräftar också att små, hemlika enheter ger lägre stress, färre fall och bättre livskvalitet för personer med minnessjukdom. God planering av övergången mellan hemvård, primärvård och boende minskar dessutom risken för återinläggningar. Kvalitet i boenden påverkas starkt av bemanning – särskilt nattetid – och av kontinuerlig kontakt med anhöriga.
Jag vill att äldre ska kunna bo kvar hemma när det är tryggt, men också kunna flytta i tid när behoven ökar. Det kräver högre statlig finansiering, språktrygga boenden, rätt till parboende och en nationell modell som gör flytten planerad, inte panikartad. I Österbotten innebär det fler enheter i byar och skärgård, parlägenheter, stärkt nattbemanning, tydlig anhörigkommunikation och individuella livskvalitetsplaner i varje boende. Målet är enkelt: serviceboenden som känns som hem – inte institutioner.
Rehabilitering och förebyggande seniorhälsa
Enligt THL får många äldre sin rehabilitering veckor för sent, trots att funktionsförmågan faller snabbt efter sjukdom eller sjukhusvistelse. Studier visar också att nästan var tredje fallolycka hade kunnat förebyggas genom balans- och styrketräning, och att minnesutredningar fortfarande görs ojämlikt i landet. I tvåspråkiga regioner som Österbotten är tillgången till minnesvård och rehabilitering på svenska bristfällig, vilket gör bedömningarna osäkrare och uppföljningen svårare.
Rehabilitering som startar inom 14 dagar efter utskrivning minskar återinläggningar och förbättrar funktionsförmågan markant. Systematiska seniorhälsokontroller har i internationella studier minskat fall med upp till 30 %. Tidiga minnesutredningar ger bättre vårdplaner och stärker anhörigas ork. Digital delaktighet är också centralt: äldre som får aktivt stöd att använda digitala tjänster får bättre tillgång till vård och uppföljning.
Jag vill att Finland ska gå från ett reaktivt system till ett proaktivt. På nationell nivå handlar det om ett ramprogram för seniorhälsa, nationella kvalitetsmål, rätt till förebyggande hembesök och en starkare minnesvård. I Österbotten betyder det hälsokontroller för alla över 70, fasta team för äldre, hemrehabilitering som startar samma vecka, fallförebyggande program i hela regionen och tvåspråkig minnesvård. Vi måste sluta upptäcka problem när det redan är för sent.
Ekonomisk trygghet
Den fulla garantipensionen ligger fortfarande under EU:s relativa fattigdomsgräns, och cirka 15 % av finländska pensionärer lever i risk för ekonomisk utsatthet. Ensamstående äldre kvinnor är överrepresenterade. Egenavgifter för mediciner och vård gör att många når kostnadstaken först sent på året, vilket innebär stora kostnader under årets första månader. I glesbygd stiger kostnaderna ytterligare genom höga energipriser och dyra transporter.
Studier visar att ekonomisk osäkerhet ökar risken för depression, undernäring, begränsad fysisk aktivitet och minskad medicinlydnad. Äldre med små marginaler deltar mer sällan i sociala aktiviteter och söker vård senare, vilket förvärrar ohälsa. Forskning från Norden visar också att ekonomiskt stöd till vardagstjänster som städning, snöskottning och småreparationer kan förlänga trygg hemmaboende.
Min linje är tydlig: inget trygghetssystem fungerar om den ekonomiska grunden kollapsar. Jag vill se ett gemensamt nationellt kostnadstak för mediciner, vård och resor, höjd garantipension, en nationell plan mot pensionärsfattigdom och bättre möjligheter att arbeta för dem som vill. I Österbotten handlar det om tillgänglig rådgivning, stöd till social delaktighet och att aktivt hitta dem som riskerar att hamna i ekonomiskt utanförskap. Ekonomisk trygghet är lika mycket folkhälsa som något annat.
Anhörigstöd – ingen ska bära omsorgen ensam
Enligt THL ger omkring 350 000 personer regelbundet vård eller stöd till en närstående. Många gör det dygnet runt, ofta utan avlösning eller vägledning. Ersättningsnivåer och stöd varierar kraftigt mellan välfärdsområden. Äldre makar är särskilt utsatta: många går sönder långsamt av år av ansvar utan vila. Anhörigvård är en enorm samhällsresurs – men också en risk för utmattning, psykisk ohälsa och isolering om stödet sviker.
Nordiska studier visar att regelbunden avlösning minskar risken för utmattning och gör att anhöriga orkar längre. Modeller med anhörigkoordinatorer förbättrar både kvalitet och trygghet genom att hjälpa familjer navigera vården, planera avlösning och få rätt stöd. Psykosocialt stöd och kamratgrupper minskar ensamhet och depression hos både vårdare och vårdad.
Jag vill göra anhörigvård till en integrerad del av vårdkedjan. På nationell nivå innebär det miniminivåer för avlösning och ersättning, stöd till äldre vårdare och införande av anhörigkoordinatorer i hela landet. I Österbotten innebär det flexibla korttidsplatser, hemavlösning, språksäkert stöd, samarbete med tredje sektorn och bättre ekonomisk rådgivning. Ingen ska gå sönder av kärlek.
Trygghet och rättsskydd
Valvira och THL rapporterar regelbundet brister i äldreomsorgen: underbemanning, nattlig otrygghet, avvikelser som inte följs upp och språkbrister i tvåspråkiga regioner. Fallolyckor och medicinmissar är bland de vanligaste avvikelserna i hemvård och boenden. Ekonomiskt utnyttjande och bedrägerier mot äldre ökar kraftigt i hela landet. Tillsynen varierar, och många brister upptäcks först efter att något gått fel.
Internationella studier visar att transparent kvalitet, fungerande avvikelsesystem och bra nattbemanning är avgörande för säker vård. Relationer med anhöriga minskar risker och förbättrar uppföljning. Språktrygg vård minskar fel och ökar säkerheten särskilt i minnesvård.
Jag vill se ett nationellt tillsynsprogram med öppna resultat, en gemensam incidentmodell och lagstadgad rätt till språktrygg vård. I Österbotten handlar det om en regional trygghetsgaranti, nolltolerans mot vanvård, bättre nattbemanning och starkare anhörigkommunikation. Trygghet är inte en detalj – det är kärnan i en värdig äldreomsorg
Psykisk hälsa och ensamhet – också äldre har rätt till stöd
THL uppskattar att 15–20 % av äldre lider av depression eller ångest, vilket gör det vanligare än demens. Samtidigt är det en av de mest underrapporterade diagnoserna i primärvården. Ensamhet är lika allvarligt: bland personer över 75 uppger var femte att de ofta eller alltid känner sig ensamma. Ensamhet ökar risken för hjärt-kärlsjukdom, kognitiv svikt, fall och förtidig dödlighet. I tvåspråkiga regioner kan brist på språkligt tryggt stöd ytterligare förvärra isolationen.
Systematisk screening i hemvård och primärvård gör att depression upptäcks tidigare och behandlas bättre. Äldre svarar bra på korttidspsykoterapi, gruppstöd och hembaserade samtal. Studier visar också att social aktivitet – promenadgrupper, måltidsgemenskap, volontärstöd – minskar ensamhet betydligt och förbättrar både fysisk och psykisk hälsa.
Jag vill införa nationella riktlinjer för psykisk hälsa hos äldre, utbyggd tillgång till terapi och en nationell plan mot ensamhet. I Österbotten innebär det systematisk screening i hemvård, psykosociala tvåspråkiga team, uppsökande stöd och samarbete med kultur-, idrotts- och frivilligaktörer. Ingen ska behöva må dåligt i tystnad.
Digitalisering i vården
Digitaliseringen i Finlands vård har gått snabbt – men inte jämlikt. Enligt THL upplever över 40 % av personer över 75 år att digitala vårdtjänster är svåra att använda, och nästan hälften av dem behöver stöd för att logga in, boka tider eller kommunicera digitalt. I glesbygd saknar många stabil nätuppkoppling, vilket gör att digitala vårdkanaler ibland är helt oåtkomliga. I tvåspråkiga regioner som Österbotten tillkommer ytterligare en risk: flera digitala tjänster fungerar sämre på svenska, och vissa saknar språkalternativ helt. Samtidigt vittnar vårdpersonal om att nya system ofta leder till mer administration, inte mindre.
Internationell och nordisk forskning visar att digital vård förbättrar tillgängligheten för många – men bara när systemen är användarvänliga, språksäkra och kombineras med traditionella kontaktvägar. Studier visar att digitala verktyg kan minska väntetider, förbättra uppföljning vid kroniska sjukdomar och avlasta personal genom automatiserade processer. Men forskning varnar också: när digitalisering införs utan tillräcklig utbildning och utan testning i verkliga miljöer, ökar den arbetsbelastningen och ojämlikheten. Den mest framgångsrika modellen bygger på parallella vägar: digitalt för dem som vill använda det – fysiskt för dem som behöver det.
Min linje är tydlig: digitalisering ska frigöra vårdtid, minska stress och förbättra vårdkedjan – inte ersätta människor eller skapa nya hinder. Det betyder nationella krav på tvåspråkighet, användarvänlighet och rätt att få vård utan digitala verktyg. Det betyder system som minskar administration, inte ökar den. I Österbotten handlar det om parallella kontaktvägar, digitalt stöd till äldre, användartestning på svenska och finska samt teknik som underlättar hemvård, rehab och trygghet. Målet är att digitaliseringen ska ge tryggare vård – inte lämna människor ensamma framför en skärm.
Hur jag arbetar politisk
För mig handlar politik inte om att vara snabbast eller mest högljudd. Det handlar om att förstå helheten och sedan förändra det som faktiskt spelar roll för människor.
Jag försöker alltid arbeta med tre enkla principer:
-
Vardag först: politik måste börja där människor befinner sig, inte i abstrakta modeller.
-
Systemlogik: jag vill förstå varför något inte fungerar. När orsaken är tydlig blir lösningen möjlig.
-
Tydlighet och uthållighet: jag tror inte på engångslösningar. Jag tror på strukturer som håller även när ingen tittar.
Det är så jag vill utveckla vården, stärka tryggheten och bygga välfärd i ögonhöjd.
Min långsiktiga vision
Min vision är enkel: människor ska kunna leva goda liv, känna trygghet och lita på att systemen fungerar – inte bara idag, utan även om tio, tjugo och trettio år.Jag vill att välfärden ska vara stabil, rättvis och i ögonhöjd genom hela livet: i barnens skolstart, i familjernas vardag, i arbetslivet, i den psykiska hälsan och i de år vi blir äldre.Det kräver att vi bygger strukturer som håller. Att vi stärker vården, blåljus och äldreomsorg. Att vi använder ekonomin klokt och långsiktigt. Och att vi ser helheten i stället för att lappa symptom.För mig är visionen inte maximalism eller stora ord.Det handlar om ett samhälle där människor ska känna:“Det fungerar. Jag är trygg. Jag kan stanna här.”Det är det Österbotten jag vill vara med och utveckla.