Funktionshinder, delaktighet och tillgänglighet
En välfärd i ögonhöjd måste fungera för alla, också för dem som är beroende av stöd för att vardagen ska gå ihop. I dag ser vi stora skillnader mellan regioner, brister i språkservice och stödsystem som inte håller genom livet. För många familjer innebär det att man tvingas kämpa för varje beslut, förklara sig om och om igen eller leva med en oro som aldrig riktigt släpper.
Koordinering av välfärdstjänster – så ingen faller mellan stolarna
​
Människor med komplexa behov möter i dag ett splittrat välfärdssystem. Personer med psykisk ohälsa, beroendeproblematik, funktionsnedsättning eller flera samtidiga diagnoser behöver ofta stöd från både socialvård, hälso- och sjukvård, rehabilitering och ibland sysselsättningstjänster. I praktiken fungerar dessa som separata system. Ansvar för helheten hamnar ofta på individen själv eller på anhöriga, vilket leder till att insatser fördröjs, uteblir eller inte hänger ihop. I Österbotten, liksom i övriga landet, är detta en av de vanligaste orsakerna till att människor återkommer i kris, trots omfattande kontakter med myndigheter.
​
Statistik från både THL och FPA visar att personer med sammansatta behov står för en oproportionerligt stor andel av upprepade vårdkontakter, akutbesök och långvariga sjukskrivningar. Internationell forskning visar att bristande samordning är en av de största kostnadsdrivarna i välfärdssystem, medan modeller med personligt ansvar, gemensamma planer och fast koordinator minskar både vårdkonsumtion och mänskligt lidande. Studier pekar också på att tydlig koordinering förbättrar följsamhet, minskar institutionsvård och ökar upplevd trygghet för både klienter och personal.
​
Min lösning är att flytta ansvaret från individen till systemet. I Österbotten vill jag se en koordinerande enhet för personer med komplexa behov, personliga koordinatorer för de mest utsatta och gemensamma serviceplaner som faktiskt följs av alla aktörer. På riksnivå behöver lagstiftningen tydliggöra vem som bär helhetsansvaret, och finansieringen måste premiera samarbete istället för stuprör. När systemen hänger ihop minskar både kostnader och mänskliga konsekvenser – och ingen lämnas ensam med helheten.
​​
Likvärdig och tillgänglig service i hela kedjan – samma rättigheter oavsett postnummer
​
Stödet till personer med funktionsnedsättning varierar i dag kraftigt mellan regioner, enheter och tillämpningar. Tillgång till assistans, habilitering, hjälpmedel och information påverkas ofta av var man bor, vilken handläggare man möter och hur resurserna råkar vara fördelade. I tvåspråkiga regioner som Österbotten förstärks problemen av bristande språkservice, där rätten till stöd på eget språk inte alltid förverkligas i praktiken. Resultatet blir ojämlikhet och minskat förtroende för systemet.
​
Nationella granskningar visar stora regionala skillnader i både väntetider och beslutspraxis inom funktionshinderservice. Statistik från tillsynsmyndigheter visar också att bristande tillgänglighet i digitala tjänster och otydlig kommunikation är återkommande orsaker till klagomål. Forskning pekar på att jämlika kvalitetskrav och tydlig tillsyn minskar variationen och förbättrar rättssäkerheten för individen.
Min lösning är nationella kvalitetskrav för funktionshinderservice som gäller i hela landet, inklusive bindande krav på tillgänglighet och tvåspråkighet. Staten ska stärka tillsynen så att brister åtgärdas snabbt. I Österbotten vill jag införa en gemensam, tvåspråkig kvalitetsmanual, säkerställa att beslut och information alltid är begripliga och genomföra regelbundna tillgänglighetskontroller av både lokaler och digitala tjänster.​
Självbestämmande i praktiken
​
Många personer med funktionsnedsättning upplever att stödet i praktiken styrs mer av systemets begränsningar än av deras egna behov och önskemål. Val av boendeform, assistent eller hjälpmedel begränsas ofta, och individens vilja riskerar att hamna i skymundan i serviceplaneringen.
​
Forskning visar att självbestämmande är en av de starkaste faktorerna för livskvalitet, psykisk hälsa och delaktighet. Studier pekar också på att beslut som utformas tillsammans med individen leder till bättre följsamhet och mer effektiv användning av resurser. Bristande kommunikationsstöd är samtidigt en tydlig riskfaktor för felaktiga beslut.
​
Min lösning är att stärka individens rätt att påverka sin vardag. På riksnivå vill jag se tydligare lagstöd för valfrihet, beslutsstöd och kommunikation på eget språk, inklusive alternativ kommunikation. I Österbotten vill jag införa tvåspråkiga beslutsstödsmodeller och säkerställa att alla boendeformer ger verkligt inflytande över vardag, rutiner och aktiviteter.
Assistans och hjälpmedel
​
Personlig assistans och hjälpmedel ska vara grundläggande trygghet, men fungerar i dag inte alltid som det är tänkt. Väntetider, varierande beslut och bristande likvärdighet gör att människor blir utan stöd under långa perioder. För den enskilde kan detta innebära begränsad rörelsefrihet, svårigheter att arbeta eller studera och minskad självständighet.
​
Statistik från tillsynsmyndigheter visar att långa handläggningstider är ett återkommande problem inom både assistans- och hjälpmedelsbeslut. Forskning visar också att tidig och stabil tillgång till rätt hjälpmedel minskar behovet av andra vårdinsatser och ökar möjligheten till delaktighet i samhället.
​
Min lösning är bindande tidsgränser för beslut och reparationer, samt nationella kriterier för personlig assistans för att minska godtycke. Staten måste säkerställa jämlik tillgång till modern teknik. I Österbotten vill jag införa lokala snabbspår för hjälpmedel, tvåspråkiga koordinatorer och systematisk uppföljning så att stödet verkligen fungerar i vardagen.
Rehabilitering och terapi – tidiga insatser som ger livskvalitet
​
Tillgången till rehabilitering och terapi varierar stort mellan regioner, och väntetiderna kan vara långa. För personer med livslånga behov innebär avbrutna eller fördröjda insatser försämrad funktion och ökad risk för sekundära problem. Bristen på svenskspråkig rehabilitering är särskilt tydlig i flera delar av landet.
​
Forskning visar att tidig rehabilitering förbättrar funktionsförmåga och minskar behovet av mer omfattande vård senare. Studier pekar också på att kontinuitet i rehabilitering ger bättre resultat än korta, avbrutna insatser. Digitala lösningar kan fungera som komplement, men ersätter inte behovet av mänsklig kontakt.
​
Min lösning är en rehabiliteringsgaranti med tydliga tidsramar och långvariga beslut för långvariga behov. På riksnivå krävs krav på tvåspråkighet i rehabiliteringstjänster. I Österbotten vill jag utveckla hybridsystem med både fysisk och digital uppföljning, stärka hemrehabilitering och säkerställa tillgång till begriplig och tvåspråkig dokumentation.
Delaktighet
​
Personer med funktionsnedsättning blir ofta hörda, men saknar reellt inflytande över de system som formar deras vardag. Råd och samråd finns, men deras synpunkter får inte alltid genomslag i beslut och genomförande.
​
Internationell forskning visar att verklig delaktighet förbättrar kvaliteten i besluten och ökar legitimiteten i välfärdssystemet. Studier pekar också på att representation utan mandat riskerar att bli symbolisk snarare än meningsfull.
​
Min lösning är att stärka funktionshinder- och äldreråd med tydligt mandat. På riksnivå vill jag lagstadga om deras roll och rätt till återkoppling. I Österbotten vill jag säkerställa tvåspråkiga, tillgängliga råd med reell påverkan i beredningen och tydlig återkoppling på hur synpunkter har beaktats.
En meningsfull vardag – rätten att delta, bidra och höra till
​
Tillgången till dagverksamhet, sysselsättning och fritid varierar kraftigt, vilket leder till ojämlika livschanser. Många personer med funktionsnedsättning saknar möjlighet till meningsfull aktivitet, trots att viljan och förmågan finns.
​
Forskning visar att deltagande i arbete, studier eller meningsfull sysselsättning förbättrar både fysisk och psykisk hälsa. Studier pekar också på att samordning mellan boende, habilitering och fritid är avgörande för att skapa hållbara lösningar.
​
Min lösning är att säkerställa rätten till meningsfull vardag. På riksnivå krävs krav på dagverksamhet och sysselsättning i alla välfärdsområden samt finansiering för tillgänglig fritid. I Österbotten vill jag bredda utbudet av verksamheter, stärka ledsagning och transportlösningar och utveckla tvåspråkiga samarbeten med kommuner och föreningar.
Hur jag arbetar politisk
För mig handlar politik inte om att vara snabbast eller mest högljudd. Det handlar om att förstå helheten och sedan förändra det som faktiskt spelar roll för människor.
Jag försöker alltid arbeta med tre enkla principer:
-
Vardag först: politik måste börja där människor befinner sig, inte i abstrakta modeller.
-
Systemlogik: jag vill förstå varför något inte fungerar. När orsaken är tydlig blir lösningen möjlig.
-
Tydlighet och uthållighet: jag tror inte på engångslösningar. Jag tror på strukturer som håller även när ingen tittar.
Det är så jag vill utveckla vården, stärka tryggheten och bygga välfärd i ögonhöjd.
Min långsiktiga vision
Min vision är enkel: människor ska kunna leva goda liv, känna trygghet och lita på att systemen fungerar – inte bara idag, utan även om tio, tjugo och trettio år.Jag vill att välfärden ska vara stabil, rättvis och i ögonhöjd genom hela livet: i barnens skolstart, i familjernas vardag, i arbetslivet, i den psykiska hälsan och i de år vi blir äldre.Det kräver att vi bygger strukturer som håller. Att vi stärker vården, blåljus och äldreomsorg. Att vi använder ekonomin klokt och långsiktigt. Och att vi ser helheten i stället för att lappa symptom.För mig är visionen inte maximalism eller stora ord.Det handlar om ett samhälle där människor ska känna:“Det fungerar. Jag är trygg. Jag kan stanna här.”Det är det Österbotten jag vill vara med och utveckla.