Riskfylld bolagisering av vårdfastigheter

Den lagstiftning som tvingar kommunerna att bolagisera sina fastigheter har tydliga brister, och utan snabba åtgärder riskerar vi att se en rad ekonomiska bakslag i hela landet.

Vasa stads beslut att bolagisera social- och hälsovårdsfastigheter (YLE, 19.2.2024) är ett symptom på en djupt problematisk struktur inom den finländska välfärdsmodellen. Det statliga kravet att kommuner ska bolagisera sin fastighetsförvaltning för att kunna fortsätta hyra ut lokaler till välfärdsområdena skapar en ohållbar ekonomisk situation, som på sikt kan leda till förödande konsekvenser för kommunernas ekonomi och serviceförmåga.

Kommunerna har historiskt sett haft en central roll i att äga och förvalta de fastigheter som används för social- och hälsovården. Genom välfärdsområdesreformen förflyttades ansvaret för tjänsterna till de nya välfärdsområdena, medan kommunerna behöll ägandet av fastigheterna.

Enligt lag tvingas kommunerna nu att bolagisera fastigheterna om de vill fortsätta hyra ut dem till välfärdsområdena efter den treåriga övergångsperioden. Detta är en konstruktion som saknar ekonomisk långsiktighet och som i praktiken överför risker från staten till kommunerna, utan att ge dem adekvata verktyg för att hantera situationen.

Osäkerhet och ekonomisk instabilitet

Den största problematiken med denna ordning är att välfärdsområdena ännu inte har beviljats tillräckliga lånebefogenheter för att ingå långsiktiga hyresavtal. Detta innebär att kommunernas nybildade fastighetsbolag riskerar att stå utan hyresgäster på relativt kort varsel, samtidigt som de fortfarande måste bära ansvaret för fastigheternas underhåll, eventuella renoveringar och andra driftskostnader.

Vasa stads tjänstemän påpekar i artikeln att bolagiseringskravet är en ekonomisk återvändsgränd för många kommuner. Att tvingas etablera bolag utan säkra intäktsflöden är inget annat än en statligt påtvingad spekulationsverksamhet, där kommunerna får bära risken medan staten undviker sitt ansvar.

I praktiken innebär detta att många kommuner, särskilt de med en mindre diversifierad ekonomi, kan hamna i en situation där fastigheter står tomma och outnyttjade, men fortfarande med löpande kostnader. Redan nu har vissa kommuner börjat signalera att det finns risk att fastigheter måste säljas på marknaden eller rivas om välfärdsområdena inte binder sig till långa hyreskontrakt. Detta skulle i sin tur leda till ett betydande kapitalbortfall för kommunerna och en försvagad fastighetsförvaltning inom offentlig sektor.

Staten måste ta sitt ansvar

Detta är ett tydligt exempel på hur staten genom ogenomtänkta lagkrav undergräver den kommunala ekonomin och flyttar ekonomiska risker nedåt i förvaltningshierarkin. Om kommunerna ska tvingas bolagisera sina fastigheter måste staten också se till att välfärdsområdena har tillräckliga ekonomiska resurser och stabila lånemöjligheter för att teckna långsiktiga avtal.

Alternativet, som påpekas av ägarkontrollchefen, vore att staten själv tog över ansvaret för välfärdsfastigheterna. Detta skulle möjliggöra en centraliserad och mer förutsägbar fastighetsförvaltning, där investeringar och hyresavtal kan hanteras med en större ekonomisk stabilitet. Istället för att tvinga kommunerna in i osäkra fastighetsbolag bör staten antingen möjliggöra direkt finansiering av välfärdsområdenas lokalbehov eller upprätta en nationell fastighetsförvaltningsmodell för social- och hälsovårdens byggnader.

Om staten inte omedelbart vidtar åtgärder för att korrigera denna situation kommer vi att se en ökad ekonomisk polarisering mellan kommuner. De som redan har en stark ekonomi kan klara sig igenom denna process, medan mindre kommuner med svagare ekonomisk bas riskerar att hamna i en återvändsgränd där de inte kan finansiera sina fastighetsbolag och där viktiga vårdfastigheter kan stå oanvända eller i värsta fall rivas.

Kommunerna får bära riskerna – staten tar vinsterna

Det som gör denna situation extra allvarlig är att staten, samtidigt som den avlastat sig ansvaret för social- och hälsovårdens lokaler, fortsatt att ställa krav på kommunerna gällande deras ekonomiska balans. Kommunerna förväntas hantera fastighetsbeståndet på ett “marknadsmässigt sätt”, men har samtidigt inte givits några verktyg för att skapa den stabilitet som krävs för att fastighetsförvaltning ska vara långsiktigt hållbar.

Det är också orimligt att kommunerna, som enligt grundlagen har en självständig budgetföring och beskattningsrätt, tvingas ta sådana här ekonomiska risker för att staten inte vill axla sitt eget ansvar. Genom att överföra fastighetsförvaltningen till kommunalt ägda bolag kan staten undvika att själv behöva bokföra fastigheterna som en del av den offentliga skulden – en politisk manöver som saknar långsiktig hållbarhet och som i slutändan skjuter över problemen till den kommunala nivån.

En reform som måste korrigeras innan skadan blir permanent

Vasa stads hantering av situationen visar hur snabbt välfärdsreformen har skapat nya, allvarliga problem för kommunernas ekonomi. Den lagstiftning som tvingar kommunerna att bolagisera sina fastigheter har tydliga brister, och utan snabba åtgärder riskerar vi att se en rad ekonomiska bakslag i hela landet.

Staten har ett ansvar att omedelbart säkerställa att välfärdsområdena får nödvändiga lånebefogenheter för att ingå långsiktiga avtal, eller att själv ta över ansvaret för vårdfastigheterna. Att fortsätta på nuvarande linje innebär att kommunerna tvingas in i en ekonomisk osäkerhet som varken är hållbar eller rättvis.

Det är dags att regeringen och riksdagen tar ansvar och korrigerar denna dysfunktionella del av reformen innan kommunerna tvingas fatta beslut som får långtgående negativa konsekvenser för både ekonomin och tillgången till fungerande vårdfastigheter.