Hur tar vi hand om dem som tog hand om oss?

Värdighet åldras aldrig – det ska inte vår omsorg göra heller.

Hur tar vi hand om dem som tog hand om oss? Det är en fråga jag ofta återvänder till när vi talar om äldreomsorg. För bakom varje vårdplats, varje kölista, varje personalbrist och varje sparbeslut finns en människa. En person som har burit upp vårt samhälle – genom arbete, omsorg, familjeliv, ideellt engagemang och en ofta osynlig vardagskamp. Många av dem har byggt våra företag, fostrat våra barn, drivit våra föreningar, vårdat sina nära. De har bidragit med mer än vi någonsin kan mäta i statistik. Och ändå är det ofta just de som tyst faller mellan stolarna, när systemen pressas och resurserna inte räcker till.

De förtjänar bättre. De förtjänar att få åldras med värdighet, inte med oro. De förtjänar trygghet, inte osäkerhet. Att behandlas med respekt – inte som en belastning. När vi talar om äldreomsorgen handlar det inte om lyx eller bekvämlighet, det handlar om något så grundläggande som människovärde. Och det handlar om vilket samhälle vi vill vara: ett där vi ser våra äldre som en resurs och en del av gemenskapen, eller ett där vi tyst skjuter dem åt sidan när de inte längre orkar hålla takten.

SFP vill se en äldreomsorg som är nära, trygg och mänsklig. Det betyder bland annat att vi vill att människor ska få bo hemma så länge de själva vill och orkar – men med det stöd som krävs för att det ska vara möjligt. Hemmet är inte bara en fysisk plats. Det är trygghet, minnen, en känsla av sammanhang. Men utan fungerande hemvård, tillgång till hjälpmedel och tillräcklig personal tvingas många äldre lämna sina hem tidigare än de vill – inte för att det är bäst, utan för att det inte finns något alternativ.

För dem som ändå behöver flytta vill vi se ett brett utbud av olika boendeformer. En trygg äldreomsorg är inte en standardlösning – det är ett pussel av olika behov, personligheter och situationer. Alla passar inte in i samma mall. Därför måste vi erbjuda allt från servicehus till effektiverat boende, gärna i närområdet, så att flytten inte innebär att man tappar bort sitt språk, sitt nätverk eller sin identitet. Ett rätt boende i rätt tid kan göra hela skillnaden mellan trygghet och rotlöshet.

Samtidigt får vi inte glömma dem som bär ett stort ansvar i skymundan – närståendevårdarna. Makar, barn, syskon och vänner som dag ut och dag in tar hand om någon de älskar. De gör det av omsorg, av kärlek, men alltför ofta på bekostnad av sin egen hälsa, sin egen ekonomi, sitt eget liv. Samhället sparar miljarder tack vare deras insatser, men ändå får de ofta kämpa för rätten till stöd, avlastning och vila. Det är inte värdigt. Närståendevårdare ska inte känna att de ber om nåd – de ska känna att samhället bär tillsammans med dem.

Vi behöver också bli bättre på att agera i tid. Att göra hembesök innan något går fel, inte bara efteråt. Tidiga insatser gör det möjligt att upptäcka fallrisker, ensamhet, begynnande sjukdomar. Det är både mänskligt och ekonomiskt klokt. Det är billigare att förebygga än att reparera – men framför allt är det rätt mot den som drabbas.

Och vi måste alltid, alltid stå upp för rätten till vård på svenska. För många äldre, särskilt de som lever med minnessjukdomar, blir modersmålet det enda språk som riktigt finns kvar. Att då mötas av vårdpersonal som inte förstår, eller av information på fel språk, är inte bara ett hinder – det är en källa till oro, missförstånd och i värsta fall fara. Vård på svenska är inte ett privilegium – det är en grundläggande rättighet. Och det ska vara självklart i ett tvåspråkigt land.

Vi vill bygga ett välfärdsområde där trygghet inte är något du måste kämpa för, utan något du med rätta kan förvänta dig. Där vi möter äldre människor som individer – inte som kostnadsposter. Där ålderdomen ses som en viktig del av livet, inte som dess slutstation. För oss handlar det inte om reformer eller systemmodeller. Det handlar om människosyn. Och vi mäter inte ett samhälles styrka i tillväxtsiffror eller överskott – utan i hur vi behandlar dem som inte längre orkar dra det tyngsta lasset.

Därför vill vi i SFP förbättra äldreomsorgen. Inte för att det ser bra ut i ett valprogram – utan för att det är rätt.