Gårdsförsäljning: Friheten att sälja – eller rätten att inte fara illa?

Alkoholpolitik handlar inte bara om näringsliv och kultur, utan om vilka risker vi är villiga att ta – och med vilka människors liv som insats. När Sverige nu överväger att öppna upp för direktförsäljning, medan Finland håller fast vid sina restriktioner, ställs två synsätt mot varandra: frihet och ansvar, tillväxt och trygghet, vuxen valfrihet och sociala konsekvenser.

Debatten om gårdsförsäljning av alkohol rullar vidare på andra sidan om Bottniska viken. I Sverige ser regeringen över ett lagförslag som skulle tillåta småskaliga vin- och spritproducenter att sälja sina produkter direkt till konsumenter. I Finland finns redan en form av gårdsförsäljning men den är strikt reglerad och begränsad till frukt- och bärviner under 15 procent, tillverkade norr om den 60:e breddgraden. Likörer har varit på förslag, men fick nej från EU.

Det kan verka som marginella politiska manövrar, men de säger något djupare om samhällens självbild. För det här är inte bara en fråga om turism eller näringsfrihet utan det är också en fråga om ansvar, jämlikhet och hur vi ser på risker.

Är Sverige på väg mot ett paradigmskifte?

I Sverige har gårdsförsäljning varit ett återkommande tema i alkoholdiskussionen. Argumenten är ofta ekonomiska: landsbygdsutveckling, hantverkstraditioner, stöd till småföretag. Men de risker som pekats ut – ökad tillgänglighet, kringgående av Systembolagets monopol, urholkad folkhälsa – får allt mindre utrymme. Många tycks utgå från att Sverige har “vuxit ifrån” sitt behov av restriktioner.

Det intressanta med den forskning som nu lyfts fram, bland annat från Jönköping University, är att historiska regleringar hade tydliga effekter på konsumtionen.

När alkohol blev svårare att få tag på, sjönk också försäljningen. Fattigdomen minskade inte automatiskt, men samhällskostnaderna för alkoholrelaterade problem påverkades.

Och det var just därför motboken, och senare Systembolaget, kom till: för att skydda de mest sårbara från de mest förutsägbara riskerna.

Finland: En kompromiss utan avreglering

I Finland har man haft tillåten gårdsförsäljning av lågalkoholhaltiga fruktviner sedan 1995, men inom en mycket snäv ram. Endast bär- och fruktviner under 15 % får säljas direkt till konsument, och bara om råvaran odlats långt norrut. Det handlar alltså om en form av kulturstöd, snarare än ett marknadsinitiativ. Och effekterna? Hittills obefintliga i fråga om negativa konsekvenser. Försäljningen är låg, kundgruppen begränsad och utgörs i huvudsak av turister som vill ha med sig en lokal produkt. Några rapporterade problem med missbruk, överkonsumtion eller samhällskostnader finns inte. Men kanske just därför: det har aldrig handlat om att liberalisera alkoholpolitiken i grunden, utan om att skapa ett smalt undantag.

Samtidigt illustrerar det hur skört balansgången är. När finska regeringen försökte utöka möjligheterna till likörförsäljning på gård, stoppades det av EU, inte för att Finland själva sa nej, utan för att det ansågs bryta mot konkurrensneutraliteten. Det som håller emot här är alltså inte nödvändigtvis politisk vilja, utan rättslig ram.

Gemensam grund – och gemensamma utmaningar

I både Finland och Sverige har alkoholpolitiken historiskt byggt på samma idé: att tillgänglighet påverkar konsumtion, och att konsumtion påverkar livsvillkor, särskilt för dem som redan har det svårt. Det är därför alkohol inte kan behandlas som vilken vara som helst. Den dricks inte i ett vakuum.

De som drabbas hårdast av ökad tillgänglighet är inte nödvändigtvis de som köper vin på gården. Det är barn i hem där drickandet redan är ett problem. Det är kvinnor som utsätts för våld. Det är människor med psykisk ohälsa, ekonomisk utsatthet, trauma.

Därför är alkoholpolitik inte bara en fråga om vuxnas rätt att välja, utan om samhällets skyldighet att skydda.

Och det är också därför vi behöver tala mer om alkoholens plats i samhällsbygget, inte bara som kultur, utan som folkhälsofråga. Vad är det vi signalerar när vi öppnar nya kanaler för försäljning, utan att samtidigt förstärka stödet till dem som redan bär de största konsekvenserna?

Det är lätt att fastna i bilden av att moderna samhällen inte behöver skyddsnät längre – att vi är tillräckligt rationella, tillräckligt informerade, tillräckligt ansvarstagande. Men människans längtan efter berusning har inte försvunnit. Och de sociala effekterna av alkohol är inte jämnt fördelade.

Så frågan är inte bara: ska man få köpa vin direkt från gården? Den större frågan är: vem får friheten och vem får konsekvenserna?