Balansgången mellan sjukvårdsfinansiering och social rättvisa – Hur hanterar ÖVPH patientavgifterna?

Patientavgifter i Österbotten – en nödvändig intäktskälla för sjukvården eller en ekonomisk börda för de mest utsatta? Hur kan vi hitta en balans?

Den finländska välfärdsstaten bygger på principen om solidarisk finansiering och universell tillgång till hälso- och sjukvård. Denna modell har historiskt sett garanterat att vård ges efter behov snarare än betalningsförmåga. De senaste årens förändringar i sjukvårdens finansiering, där en större del av kostnaden skjuts över på individen, utmanar dock denna grundläggande princip.

Den kraftiga ökningen av patientavgifter, i kombination med en striktare indrivningspolitik och en försämrad reallöneutveckling, har lett till att allt fler patienter hamnar i ekonomisk utsatthet. Under 2024 hamnade över 524 000 social- och hälsovårdsavgifter i utmätning, en ökning med 83 000 ärenden på ett år. I vissa välfärdsområden, såsom Österbotten, har antalet avgifter som gått till indrivning tredubblats på ett år. Denna utveckling reser viktiga frågor om rättssäkerhet, fördelningspolitiska effekter och de långsiktiga konsekvenserna för folkhälsan.

Balansen mellan individuell betalningsförmåga och välfärdsområdenas självstyre

Den nuvarande lagstiftningen ger välfärdsområdena möjlighet att bevilja nedsättning eller efterskänkning av patientavgifter för personer med svag betalningsförmåga. Trots detta har indrivningen av vårdavgifter ökat markant. Detta väcker frågor om hur lagen tillämpas i praktiken och i vilken utsträckning välfärdsområdena utnyttjar de möjligheter som lagstiftningen erbjuder för att skydda ekonomiskt utsatta grupper.

En central förvaltningsrättslig princip är likabehandlingsprincipen, som innebär att beslut ska vara enhetliga och förutsägbara. Om vissa välfärdsområden i högre utsträckning beviljar avgiftslättnader medan andra prioriterar indrivning, riskerar vi en fragmentisering av den finländska välfärdsmodellen där patienters tillgång till vård och ekonomiska trygghet avgörs av deras bostadsort snarare än av enhetliga nationella riktlinjer.

Vidare innebär den ökade andelen patientavgifter som går till utmätning att fler personer riskerar att hamna i en skuldfälla. Förvaltningsrätten ställer krav på att myndigheter vidtar proportionerliga åtgärder och beaktar den enskildes rätt till en skälig levnadsnivå. Det finns därmed en risk att välfärdsområdenas nuvarande praxis strider mot grundläggande rättsprinciper och den socialpolitiska intentionen bakom välfärdsstatens finansiering.

Patientavgifter och indrivning i Österbotten

Inom Österbottens välfärdsområde (ÖVPH) kan patienter ansöka om nedsättning av sina patientavgifter om deras ekonomiska situation gör det svårt att betala. Beräkning av individuella avgifter samt fakturering hanteras av avgiftsenheten vid ÖVPH. Om en patient anser att en faktura innehåller fel kan de först vända sig till vårdande enhet för rättelse. Om missnöjet kvarstår kan en skriftlig begäran om omprövning lämnas in till ÖVPH. För klientavgifter som baseras på betalningsförmåga, som exempelvis avgifter för serviceboende, finns separata anvisningar för omprövning.

Trots dessa möjligheter till anpassning och rättelse av avgifter finns det fortfarande förbättringspotential inom systemet. SFP har i riksdagsdebatten lyft fram behovet av en mer rättvis och transparent avgiftsstruktur som säkerställer att avgifter och indrivningsrutiner inte slår oproportionerligt hårt mot låginkomsttagare. Ett föreslaget förbättringsområde är att förstärka informationen om rätten till avgiftsnedsättning och omprövning, då många patienter fortfarande saknar kännedom om dessa möjligheter.

Förbättringsmöjligheter för patientavgifter och indrivning

För att säkerställa att patientavgifter inte leder till en oskälig ekonomisk börda borde ÖVPH:

Ökad transparens och information om avgiftsnedsättning: Många patienter känner inte till sina rättigheter gällande avgiftsreducering. En mer aktiv informationspolitik kan bidra till att fler ansöker om ekonomiskt stöd.

Flexiblare indrivningsmodeller: Istället för att snabbt överföra skulder till utmätning bör ÖVPH införa fler möjligheter till avbetalningsplaner och individuella betalningslösningar.

Differentiering av avgifter efter ekonomisk förmåga: En mer progressiv avgiftsstruktur där avgifterna justeras efter inkomst kan minska den regressiva effekten av fasta patientavgifter.

Översyn av avgifter för uteblivna besök: Att differentiera eller slopa avgifter för uteblivna besök för ekonomiskt utsatta patienter kan minska den ekonomiska pressen på de mest sårbara grupperna.

Behövs en omprövning av patientavgifternas roll?

Den finländska välfärdsmodellen befinner sig i en brytpunkt där ekonomisk styrning och social rättvisa står i direkt konflikt. Om utvecklingen fortsätter riskerar vi en sjukvård där tillgången blir alltmer beroende av individens ekonomiska resurser, snarare än av medicinska behov.

Att justera patientavgifterna så att de bättre speglar individens ekonomiska situation och att förbättra möjligheterna till avgiftslättnader är avgörande för att säkerställa att vårdsystemet förblir både ekonomiskt hållbart och rättvist fördelat. Den nuvarande utvecklingen kräver en kritisk omprövning – annars riskerar Finland att röra sig bort från sina välfärdspolitiska ideal.