Svenska prepositioner: nationens verkliga fiende?

Aleksi Valavuori, en röst i debatten som väcker frågor om språk, respekt och ansvar.

Det krävs verklig konstnärlig begåvning för att måla upp ett språk som ett hot. Synd att verket mest påminner om en kladdig skolbok från årskurs ett. Ändå är det just det som Aleksi Valavuori lyckas med: att försöka förvandla finlandssvenskan, ett språk som byggt broar, format samhällen och burit generationers liv, till något suspekt, något farligt, något som borde misstros.

Tyvärr är finlandssvenskar vana och vet hur det känns att bli reducerad till en karikatyr: posörer, förrädare, elitister. Skillnaden nu är bara att nedlåtelsen inte längre viskas fram i ett hörn, den ropas ut i en podcast, inför tiotusentals lyssnare, som underhållning.

Det säger något om vår samtid: om hur polarisering och förakt inte bara tillåts, utan aktivt belönas. Ju grövre generaliseringarna är, desto fler klick. Ju fulare påhoppen är, desto fler lyssnare. Men språkliga minoriteters rättigheter är inte är dekorationer för fina festtal, utan grundbultar i ett samhälle som vill kalla sig civiliserat.

Och ändå, år 2025, och ser vi hur språkliga rättigheter ses som störande moment istället för självklara delar av demokratin. När Finnair plockar bort svenska utrop på vissa rutter, när myndigheter slarvar med svensk service, när poddar får breda ut sig med sitt förakt, är det inte en slump. Det är ett symptom på ett samhälle där respektens botten sakta men säkert eroderar.

Det är värt att påminna sig om: det är inte flerspråkighet som hotar ett land. Det är likriktning. Det är intolerans. Det är rädslan för att någon pratar lite annorlunda än du själv. De länder som lyckats bäst: Kanada, Schweiz, Belgien, är de som lärt sig att flera språk inte splittrar ett land, utan stärker det. 

Men sådant kräver ansträngning. Det kräver vilja. Det kräver ett samhälle som orkar stå emot de lätta, billiga poängerna. Det kräver vuxna människor som ser skillnad på en verklig konflikt och en inbillad sådan.

För ärligt talat: om svenska prepositioner är det största hotet mot din identitet, då är problemet kanske inte språket.